Skönt att helgen snart äröver. Har kännt mig allt annat än festsugen i år. Tvärtom. Har inte ens ris inne i år,men tulpaner iaf  Idag sken solen iaf och mina män i familjen har skottat i 2 dagar så jag fick en liten snöfri ruta att ställa stolen m dyna. Trot eller ej men min svärmor (som enligt henne INTE behöver ringa om det ärok att komma för HON ska ALLTID vara välkommen) med sitt toodeloo instövlandes. Fick ca 2 minuter i lugn på altanen. Sedan kommer hon ut & står & suckar att jag sitter där (säkert irriterad på hur "stökigt" det ärinne). Fanns ju ingen plats till henne heller. Bad älste sonen hämta sin pappa m bror nere i studion i källaren & säga att farmor ärhär. De sket väl i det så jag fick gå in för att göra kaffe & serva   Blir så j-la trött. Närhon sedan masade sig hem igen var det kallt & grå dimma kom in från havet. Årets första vårdag häri norr var till ända. Suck!!!!! Dessutom berättade grabbarna att vi hade köpt Bingolotter. Har inte spelat på minst 8år & de ville så gärna så vi köpte. Hon lånade pengar av Isak till en egen lott som hon skulle hem & spela i sin emsamhet.....Tack och lov bjöd ingen in henne..... Jag har svinont & sov dåligt inatt. Mycket av värken har satt sig i bröstbenet & det är så svårt att andas vilket ger ångest. Nu blev jag så less efter förlorat en liten stund ensam & njutning så jag började storgråta  Inte jag direkt men känner mig trött slut & nere. Värken knäcker mig.......Hoppas på en bättre dag imorgon.På fredag ska jag till VC & ska be läkaren där skriva ett utlåtande med till FK. Tänk om några veckor får JAG veta hur sjuk jagär. Tänk att andra som aldrig träffat mig ska besluta om min framtid.....Jag är fördålig för att arbetsträna & för "ung" att bli sjukpensionär......Hängt nu löst i 8år.....Sedan har man "folk" runtomkring som lägger sig i. Konstigt hur man kan veta så bra hur en annan måroch känner. JAG skulle inte önska min värsta ovän min sjukdom. Skulle ngngå i mina skor skulle de vara knäckt inom en vecka. Drömmer om en helt smärtfri dag....eller bara en dag när jag glömmer värken.....Tänk att kunna simma 1000m på 25 min igen, ett spinningpass.....eller en helt natts sömn.......Fast bara om sjukdommen kunde stanna som den är& inte bli värre är jag tacksam. Tacksam att den inte ärdödlig . Rädd att mina mediciner ska förstöra kroppen eller orsaka cancer.....

Men jag ska spackla på min clownmasken & vara glad...stråla ......& gråta sedan ensam imörkret.........

Nu vill jag krypa i säng med min engelsk språkiga deckare.....

Natt världen