Frusterad & nere måste jag få ut mig det någonstans   Jag har sån värk nu, hamnat i ett rejält skov i min psoriasisartrit. Massa saker har hänt med kroppen sedan i somras och i mitt landsting bryr sig ingen. Jag har haft 4-5 staffetläkare på vårdcentralen och lika många sköterskor sedan juli. Av en slump upptäcktes det att jag hade högt blodtryck, rejält högt dessutom. Det var bara avvakta, avvakta tills jag hamnade på akuten med misstänkt stroke. Som tur var var det inte det allt berodde på det höga undertrycket. Fick medicin som skulle hjälpa. Nu fick jag en sällsynt biverkning med inflammerade tarmar och hemska smärtor, vilken en staffettläkare hånskrattade åt så jag hamnade på akuten igen. Som tur var fick jag en gullig kvinnlig kirurg som hjälpte mig och sedan en bra holländsk staffettläkare som bytte sort av tablett. Sedan har det varit rally med ena och andra

Förra veckan efter jag väntat 6 månader att komma på ögonkliniken (2 mån finns inte på vårt landsting trots remiss) visade det sig att jag har sår på hornhinnorna som måste skötas 3ggr/dag i framtiden satt jag mig och forskade på nätet om psoriasisartrit. Fibro som jag också har har jag fått info om men inte PsA. Där står att man kan få högt blodtryck, problem med ögon samt massa mer som jag råkat ut för. Endast 10% syns det på blodprover men ändå tas de var 3e månad med ;allt ser bra ut så sluta oroa dig!

Nu har jag en axel som värker så inga tabletter hjälper, handen domnar blir kall & vit så jag får spola den i varmvatten och varje natt vaknar jag 4-5ggr att fingar är bortdomnade. Rygg och nacke värker.

Det har tagit en vecka att få tag på reumatologens mottagning och får till svar att om tidigast en troligen 2v får jag komma. Jag behöver hjälp NU och kortison i axeln. ade jag bott någon annan stans speciellt söderut hade jag fått hjälp idag eller igår. Det är viktigt att läkarna är kunniga och håller koll på PsA då den förstår leder/brosk/ muskel & senfästen "i smyg". Här får jag träffa läkare mest 1ggn/år och det händer inte mycket. Min högertumme är redan utom all räddning och jag blev sjukpensionär i maj förra året trots att jag är relativt ung.

Jag vill inte gå hemma med oro, smärta och rädsla att jag sakta men säkert går sönder och inte får hjälp jag har rätt till och behöver.

Jag vill kunna vara glad, inte så ledsen och finnas där för familjen. Det är smärtsamt i själen att jag klarar mindre och mindre. Tagit mig 3 dagar att få upp julgardiner i kök & sovrum samt stjärnor. För jul vill jag ha & det ska grabbarna också få. Nu är jag inte en bullmamma längre men lagar god mat iaf   

Längtar efter snö, julens dofter, finstämd julmusik en brasa & mys. Lugn & smärtfri tillvaro.

Jag har iaf fått ett bubbelmassagebadkar av min goa karl som nu bara ska monteras och kopplas vatten och el. Där kommer jag nog bosätta mig i vinter 

Mina stavfel är många då fingrar & hjärna inte vill jobba tillsammans , men jag orkar inte bry mig OM nu någon läser överhuvudtaget  

Ha en fin första advent. för det ska jag se till att ha

Kram